Gunnar Hahn (1908-2001), musiker 

In English

Hem

Beställ noter

Notkatalogen

- stråkar

- träblåsare

- brass

- sång till instrument

- kör

- orgel

- accordeon / dragspel

- kammarorkester

Läs om Gunnar

Läs om musikförlaget

Kontakta oss

Gunnar föddes i Stockholm. Fadern, Arvid Hahn, skräddarmästare, och modern Jenny kom från Östergötland.

Han visade stor musikalisk begåvning redan som barn, började spela dragspel i 3-årsåldern och stod för musiken vid släktdanser som 5-åring. Efter organistexamen vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1930 satsade han på en karriär som konsertpianist.

Gunnar spelade med Radioorkestern och Konsertföreningen redan 1927 men debuterade som solopianist med klassisk repertoar 1932. Han utvecklade dessutom färdigheterna på dragspel till virtuositet där spelstilen påverkades av hans kunskaper i klassisk musik. Gunnar trotsade all klassificering i musikaliska "fack" när det musikaliska intresset dessutom även innefattade en stor kärlek till svensk folkmusik och han började skriva arrangemang av folkliga visor.

Han startade en spelmanskvartett 1936 bestående av fiol, klarinett, dragspel och fagott. Kvartetten framförde Gunnars arrangemang av folkliga visor och hördes ofta i radio.

Läs Gunnars berättelse om hur spelmanskvartetten startades

 

Spelmanskvartetten med Karl Nilheim, Bruno Lavér,
Gunnar Hahn och Tore Westlund

 

Dessutom arbetade han med att förbättra tonkonstnärernas situation som ordförande i Pianistförbundet 1938-39, Svenska Solistförbundet 1940, och genom att grunda Musikfrämjandet 1940 (tillsammans med Yngve Flycht).

 

Dagens Nyheters Namn och Nytt 25 jan. 1945.

"Detta är tydligen Gunnar Hahn. Han för ordet i Stockholms solisters organ. Han är mäktig att spela piano tillika. Hans konstnärliga gåvor är ganska rika. Han är sakkunnig även på bälgaspel. Han har således främjat musiken en del. På hans dragspelning ej ens en harpexpert klankar. Ty han har om musiken förståndiga tankar."

Teckning av Birger Lundquist

 

Karriären som konsertpianist avslutades med en turné i England och USA 1949 och 1950. Därefter ökade Gunnars intresse för att arrangera folkmusik för orkester, och resultatet kom att spridas genom långa perioder av veckoprogram i radio mellan 1957 och 1963, samt genom skivor. Verksamheten med "Gunnar Hahns folkdansorkester" gjorde honom nu känd för en bred publik.

Han samarbetade också med Evert Taube i ett 40-tal radioprogram, från vilken valda delar senare givits ut på skiva, samt komponerade musik för teatrar (Kungl. Dramatiska Teatern, Parkteatern, Radioteatern och Stadsteatern i Stockholm). Det gamla intresset för solistmusikerns situation medförde att Gunnar, som en av initiativtagarna till Rikskonserter, blev verksam som en av dess producenter under senare delen av 1960-talet samt senare som musikbyråns kompositör och arrangör.

 

Gunnar och Evert Taube 1957

 

Mer betydelsefulla verk är "Götisk svit" för stråkorkester (1948), "Svenska folkvisor" för sopran och piano (1959, nytryck 1999), "Gladelig sjunge vi" - en julkantat för soloröster, blandad kör och orkester (1959), "Rondo lapponico" - ett ofta sjunget körstycke byggt på jojkar (1967), "Svensk körsvit" för blandad kör och orkester (1968), "Krig och fred i svensk folklore" för brassensemble (1972), "Rosa Rosarum" - en större serie visor för soloröst och piano samt kör till texter av Bo Setterlind (1978), "Tre flöjter" för soloflöjt och stråkorkester (1986).

Gunnar Hahns musik finns utgivna på ett 50-tal grammofonskivor. CD-titlar är bl.a. "Svenska låtar på mitt sätt" (2-CD, 1997), "Krig och fred i svensk folklore" (1998) samt "Spelmanskvartetten Folia spelar Gunnar Hahn".

 

Krig och fred (1998)

Hjärterovet

Gunnars samlings-CD från 1997

Gunnar startade ett familjeföretag 1988, Medihahn AB (numera Gunnar Hahn Musikförlag), varifrån många av hans arrangemang och kompositioner är tillgängliga.

Utmärkelser och stipendier, bl.a. SKAP-stipendier 1961 och 1984, Hugo Alfvén-stipendiat 1978, LO:s kulturstipendium 1979, samt Musikaliska Akademins medalj "För tonkonstens främjande" 1982.

Skrivet av Robert Hahn